Intelligenshandikapp!!!

Ja så har jag varit på första intro passet på nya jobbet, riktigt roligt om jag får säga det själv. Var där vid 15:00 tiden (eller lite tidigare faktiskt ca 10 i) med fjärilar i magen och med funderingar om vad detta jobb skulle ha att ge och vad jag kunde ge tillbaks. Jag kliver alltså in på stället och vet ni vad det första som händer är! Jo det är att en av dem som bor där kommer fram till mig och hälsar på mig och tog mig i armen och visade att här bor jag. Så vi gick en rundvisning i hennes lägenhet och så hälsade jag på hennes bästis som satt i hennes vardagsrum och tittade på TV. Efter det så fick jag lite snack med tjejen som jag skulle gå bredvid, ja ni vet administrativt snack om de boende, rutiner och allt var det var lite korvstoppning med andra ord. Hur som sådant som är bra att veta. Sedan fick jag en rundvandring i huset av henne och alla de gemensamma utrymmena köket, TV-rummet, tvättstugan m.m. Efter detta så var det bara att sätta igång med göromålen, min första uppgift blev att göra sallad till middagen hacka lite grönsaker alltså tomater o sallat dvs. Då de boende arbetar så kommer de hem vid lite olika tider allt från 16:00 tiden till 18:00 tiden vilket var tur för mig då jag som ny person fick väldigt mycket uppmärksamhet av dem och hade de kommit alla på en gång så vet jag hur det slutat, hade väl legat underst i en stor hög ”skratt”. Sedan vid 19:00 tiden kom skräcken den som alla varnade mig för att han var agressiv och stor som ett hus enligt min handledare. Då han är stor så skräms han med det och när det nästan bara jobbar tjejer där så kan de inte rent fysiskt göra så mycket åt honom. Dock så visste jag att han är en datafreak vilket jag också är som tur är. Vi gick kanon bra ihop jag hjälpte honom med att få sina bilder från digitalkameran utskrivna vilket ingen annan har kunnat, så nu är jag dataexpert också hehehe. Ska bara säga en sak till och det är att de har lite i huvudet men är glada hela tiden, skrattar och skojar i ett. Ja vi som inte är intelligens handikappade har verkligen något att lära oss av dem och det är att oavsett hur läget är så har de ett leende på läpparna och nära till skratt.