Back in town

Så var vi då tillbaks i Sthlm efter våran lilla utflyckt till Hallstavik där vi agerade flyttgubbar mamman och jag, hmm ja så mycket blev det inte som jag först trott. Hur som så täffade jag dottern där och de var kul, fast hon var väl inte översvallande direkt mer som vanligt faktiskt, ja det var nästan som hemma. Vi säger åt henne att hon ska göra ditt och datt medans hon bara säger jag orkar inte. Ja som vanligt med andra ord. Till hennes försvar så får man väl säga att hon (dottern) inte var så glad att mormorn och morfarn flyttat till Hallstavik. Samtal mellan mig (plastpappan) och dottern.
- Dottern "Fan att de flyttar hit till Hallstavik"
- plastpappan "vadå då?"
- Dottern " ja här bor ju bara gamla personer"
- Plastpappan" Ok, så lämnar du ju alla kompisar i Silverdalen"
- Dottern " Mmm"
- Plastpappan" nä det är ju inte så kul förstås"
- Dottern" Nä"
Vad jag förstår så var det visst någon kille inblandad, Ja det vet man ju hur det är när man 14 år så är det bara killar och kompisar som gäller. Försökte ge några goda råd som att du kommer att träffa kompisar här också (dvs Hallstavik). Det gick inget vidare efter som hon bara tänker på dem i S-dalen som hon kanske aldrig kommer att träffa igen. Så är det gumman man kommer att träffa många människor i livet som man kommer att älska och tro att vi kommer att känna varandra för evigt och aldrig tappa kontakten. Tyvärr så gör man det, tappar kontakten menar jag då och du det är lika jobbigt varje gång, man gråter en skvätt och kramas en hel del och efter ett tag så går det över och man går vidare och man lär känna nya människor som man kommer att älska. Det som är bra med det hela är att några kommer man fortsätta att träffa och aldrig tappa kontakten med. Så träffar man många nya personer så blir det många goda vänner efter ett tag, jag lovar.